Att komma hem: blödningar och smärta

Så för att fortsätta där jag slutade, det var inte mycket som hände när jag kom hem efter operationen. Jag gick och la mig direkt och sov i princip bort hela resten av dagen. Fördelen var att när jag vaknade var illamåendet borta och syrran kom in med en skål Vickningschips till sängen (perfekt uppvaknande). Medan det var gott var det inte direkt mättande så jag klev upp och fixade en micropizza för att få i mig nåt mer matigt och strax efter det märkte jag att de smärtstillande jag fått var på väg att sluta verka. Gasen som de förvarnat om skulle kännas i axlarna var inte så farlig, en liten molande värk bara, men magen började göra ordentligt ont, så där på kvällen började jag med Alvedon och Diklofenak som de förvarnat om att jag borde skaffa hem. Det hjälpte en del, men det gjorde ändå rejält ont om jag råkade komma åt såren på magen.

Jag blödde en del efter operationen, men inte farligt mycket. För dem som vet var det ungefär mängden sista dagen på mensen (inte den dagen då det bara är lite "spotting" utan dagen innan då det ändå behövs skydd, men det trots det blir lite för torrt med tampong och det hinner oxidera innan det kommer ut). Själv föredrar jag menskopp och intim-skydd efter operationen var valfritt, men jag hade för ont i magen för att kunna böja mig och komma åt ordentligt, så menskoppen får vänta en stund. (Blödningen hade sedan helt slutat under sena kvällen/natten.)

På kvällen satte jag mig och kollade ett par serier och blev ändå lite nervös när hela magen plötsligt började bubbla. Det kändes som att allt rörde sig därinne och jag hade tur att syrran nyligen gjort en Gastric Bypass och kunde lugna mig med att det var helt normalt och bara gas som blivit kvar från när de blåst upp magen under operationen. Det var en riktigt obehaglig känsla!

Att sova efter att ha vänt på dygnet blev ju inte lättare i och med att jag i princip bara kan sova på rygg nu (i vanliga fall somnar jag på mage). Inte ens sidan är bekväm eftersom det känns som om allt innehåll i magen faller ner mot sängen, och det är varken bekvämt eller smärtfritt. Men tillslut lyckades jag ändå hitta en lösning där jag kunde halvluta mig mot en kudde som gav lite stöd för magen utan att trycka på för hårt. Problem nummer två blev katten. I vanliga fall är Nova nöjd med att sova bredvid mig, nära, men aldrig ovanpå. Nu helt plötsligt vill hon väldigt gärna ligga nära eller ovanpå magen och det är svårt att säga nej till en katt som vill mysa. Smärtan är dock outhärdlig när hon kommer åt såren, så hon fick nog höra fler nej inatt än hon hört hela sitt liv upp till nu. Trots det valde hon att hålla sig nära, hon är min mest älskade vän.

Första dagen efter operationen gjorde magen ont när jag klev upp, men jag hann ändå röra mig en del innan det blev så illa att jag behövde ta tabletter. Jag har känt mig piggare och smärtan är ok ändå. Det som gör ont är när jag måste ta i för att resa mig upp och magen böjs eller om jag råkar komma åt såren (framförallt naveln, det räcker att jag nuddar den med byxkanten så ryser jag i hela kroppen av smärtan). Men på det stora hela känner jag mig ok, långsam och trött, men ok. Jag klarar av alla vardagssysslor hemma. Har inte lämnat lägenheten då mjukisbyxor känns för kallt och varma byxor känns som om det kommer sitta åt runt magen och göra ont, men kanske imorgon. Jag har känt mig lite febrig, men har inte gått över 37.6, som trots att det är en hel grad över min normala kroppstemperatur ännu inte når gränsen för faktisk feber, så jag tolkar det som ett läkningstecken.

Dag ett avklarad
Med vänliga hälsningar
Steril