... kapabel att ta egna beslut kring din kropp och ditt liv. Det var vad jag hörde. Det var såklart inte det hon sa, vem säger så rakt ut.
Men det började ändå idag. Inte min resa, för resan fram till mitt beslut har pågått större delen av mitt liv. Men idag påbörjades processen som man behöver ta sig igenom innan man genomgår själva steriliseringen.
Första samtalet ringde jag förra veckan. Eftersom 1177.se skriver att man börjar med att boka en tid hos en vårdcentral var det där jag började. Men distriktssköterskan som svarade fick mig snabbt att inse att sterilisering är något ännu mer ovanligt än jag trodde. Hon lät väldigt osäker, som om hon aldrig fått frågan förut och hänvisade mig istället direkt till Kvinnokliniken.
"Jag tror att du kontaktar Kvinnokliniken direkt. Jag hoppas jag säger rätt nu så du inte behöver ringa tillbaka hit, men det är vad jag tror."
Nu hade hon rätt, men det var en hel del "tror" i det samtalet. Tur ändå att jag slapp besöket innan remissen, ett steg skippat, ett par ringar kvar att hoppa igenom.
Men idag ringde jag som sagt Kvinnokliniken och berättade att jag vill genomgå en sterilisering. Kvinnan jag pratade med då var snabb med att meddela att först hamnar man på en väntelista, sedan får man träffa en läkare och prata igenom det. Därefter, "om du bedöms vara aktuell för en operation så går man vidare därifrån."
I verkligheten låg det nog ingen betoning på detta "om," men i mitt huvud var det en bekräftelse på de historier jag hört från andra som försökt få tillåtelse att besluta om sina egna kroppar, bara för att bli bemötta med
"Återkom när du fött åtminstone ett barn."
"Men tänk om du träffar någon som vill ha barn."
"Du är fortfarande ung, tänk om du ångrar dig om ett par år."
En bekräftelse på att nu kommer bevisbördan ligga på mig att visa att jag är kapabel att ta egna beslut, kapabel att veta vad jag vill och inte vill, kapabel att välja mitt eget liv.
Men jag bestämde att det blir ett problem för framtiden. Hur långt fram i tiden? Frågan om hur lång tid det tar innan man får en kallelse besvarades med ett tveksamt
"Ja, nu borde du få en tid inom tre månader, men jag ska vara helt ärlig, det här är inte en prioritet, så jag ska inte säga säkert."
Vårdgarantin säger såklart tre månader, så gissa vem som kommer ligga på växeln om jag inte har en tid om tre månader, men jag avslutade ändå lugnt med ett
"Ok, vad bra, då gör vi så"
Och samtalet var slut.
En del av mig blev lite orolig över att det inte kom några frågor kring mitt namn och personnummer, men å andra sidan hade jag knappat in mitt personnummer när jag bokade telefontiden, så jag antar att de hade allt de behövde.
Nu återstår det bara att vänta.
Men det började ändå idag. Inte min resa, för resan fram till mitt beslut har pågått större delen av mitt liv. Men idag påbörjades processen som man behöver ta sig igenom innan man genomgår själva steriliseringen.
Första samtalet ringde jag förra veckan. Eftersom 1177.se skriver att man börjar med att boka en tid hos en vårdcentral var det där jag började. Men distriktssköterskan som svarade fick mig snabbt att inse att sterilisering är något ännu mer ovanligt än jag trodde. Hon lät väldigt osäker, som om hon aldrig fått frågan förut och hänvisade mig istället direkt till Kvinnokliniken.
"Jag tror att du kontaktar Kvinnokliniken direkt. Jag hoppas jag säger rätt nu så du inte behöver ringa tillbaka hit, men det är vad jag tror."
Nu hade hon rätt, men det var en hel del "tror" i det samtalet. Tur ändå att jag slapp besöket innan remissen, ett steg skippat, ett par ringar kvar att hoppa igenom.
Men idag ringde jag som sagt Kvinnokliniken och berättade att jag vill genomgå en sterilisering. Kvinnan jag pratade med då var snabb med att meddela att först hamnar man på en väntelista, sedan får man träffa en läkare och prata igenom det. Därefter, "om du bedöms vara aktuell för en operation så går man vidare därifrån."
I verkligheten låg det nog ingen betoning på detta "om," men i mitt huvud var det en bekräftelse på de historier jag hört från andra som försökt få tillåtelse att besluta om sina egna kroppar, bara för att bli bemötta med
"Återkom när du fött åtminstone ett barn."
"Men tänk om du träffar någon som vill ha barn."
"Du är fortfarande ung, tänk om du ångrar dig om ett par år."
En bekräftelse på att nu kommer bevisbördan ligga på mig att visa att jag är kapabel att ta egna beslut, kapabel att veta vad jag vill och inte vill, kapabel att välja mitt eget liv.
Men jag bestämde att det blir ett problem för framtiden. Hur långt fram i tiden? Frågan om hur lång tid det tar innan man får en kallelse besvarades med ett tveksamt
"Ja, nu borde du få en tid inom tre månader, men jag ska vara helt ärlig, det här är inte en prioritet, så jag ska inte säga säkert."
Vårdgarantin säger såklart tre månader, så gissa vem som kommer ligga på växeln om jag inte har en tid om tre månader, men jag avslutade ändå lugnt med ett
"Ok, vad bra, då gör vi så"
Och samtalet var slut.
En del av mig blev lite orolig över att det inte kom några frågor kring mitt namn och personnummer, men å andra sidan hade jag knappat in mitt personnummer när jag bokade telefontiden, så jag antar att de hade allt de behövde.
Nu återstår det bara att vänta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.